THE FOX TAIL.

När jag var liten hade jag en period när jag var helt såld på att segla, men eftersom vi bodde mitt ute på landet med endast några små sjöar runt om blev min närmaste segelupplevelse ett seglarläger på sommarlovet utanför Västerås där vi kryssade runt i små patetiska optimistjollar på den lugna Mälarfjärden. Sen blev det inte mycket mer "till havs" för min del om man inte räknar in en färjeresa till Island där jag och min kompis Anders hamnade i bråk med ett Färöiskt fotbotbollslag och fick gömma oss i hytten i två dygn. När jag var 22 ville jag mönstra på en båt och åka till Yokohama och tatuera ett ankare och sen åka hem igen, men jag ångrade mig när jag hörde att det skulle ta tre månader att bara ta sig dit. Å andra sidan är jag ganska glad att jag inte har ett ankare tatuerat som vilken göterborgare som helst vid det här laget!

Fortsätter jobba lite på den röda tråden...    

...För några år sedan fascinerades jag av amerikanska Hearse's, det vill säga likbilar. Jag vet inte om det berodde på tv-serien Six Feet Under, men jag var tydligen inte ensam! Gå bara in på t.e.x Hearseclub.com så förstår man att det finns en hel del nördar och freaks som har tagit det hela några steg längre...

För tre år sedan vid den här tiden höll jag på och hjälpte några kompisar att bygga iordning Julian Red's showroom, som på den tiden även fungerade som butik. Vi höll på och bankade, byggde, slipade och lade golv kvällarna och nätterna igenom, vilket var sjukt roligt! Drack massa spons-öl och låtsades snacka byggsnack, typ -"Är den här väggen bärande?" eller -"äh, kör niotummare!" Vid sidan av detta så var jag den här våren ganska olycklig, singel, bodde runt hos kompisar, var ute för ofta, för länge och hatade mitt dåvarande jobb. Försökte lite (minst sagt) halvhjärtat att dra igång nåt T-shirtprojekt med ironiska tryck, typ som t.e.x Free Shaun Payne och grejer. Ibland var livet på topp och det hände en del bisarra saker, men annars var det mest på botten.

Ibland brukade jag reflektera över att allt som hände omkring mig just då skulle göra sig väldigt bra som en tv-serie, varje dag som avslutades med en utekväll hade nästan tillräckligt med handling för att kunna bli ett intressant avsnitt. Jag tänkte att "min" tv-serie skulle utspela sig i nutid och att den skulle handla om tre kompisar och en bekant till den ena som hade pengar och som skulle öppna en butik utan några som helst kunskaper om branschen. Det svåra, men också det som skulle göra serien bra - var att få till ett bra manus med trovärdiga replikutbyten, inte som alla svenska manus som verkar vara skrivna av manusförfattare som lider av Aspbergers syndrom och som alltid glömmer bort dom sleantriana detaljerna och konversationerna som gör karaktärerna mänskliga och intressanta, dessutom skulle serien filmas i varma toner och genomsyras av sorts optimism, något man väldigt sällan ser i svenska produktioner. Kanske någonstans mellan Entourage och It's always sunny in Philadelphia - fast med ett svenskt tempo (vi snackar ju faktiskt inte som amerikaner!) och en stor portion dagenefterhumor.

Längre än så kom jag aldrig med mitt manusprojekt förutom en inledningsvinjett med Bob Dylans "All the tired horses" som ibland visualiseras och spelas upp i mitt huvud. Så för några veckor sen började jag kolla på How to make it in America...






.....Och det var ju lite så jag hade tänkt mig det hela! Fast H.T.M.I.A är nog lite bättre. Har precis kolla klart sista avsnittet på första säsongen och känner mig både lite glad och ledsen. Glad att allt verkar lösa sig, om än på ett långsam men optimistikt sätt, ledsen att jag måste vänta ihjäl mig på nästa säsong.....

Har lagt beslag på en dubbelknäppt denimkavaj från Acne's samarbete med Lanvin från A/W 09 (sista säsongen på herr!) som nu finns på Archives till en lite mer överkomlig kostnad då den tidigare gick på 4500:- men nu går loss för 1687.50:- nästan prisvärt! Finns en S,M och en XL kvar om du är snabb! Canadian Tux, here we go again....

Steve Miller är ju gött så att det räcker och blir över, men så råkade ju dessutom den här videon passa in i min spontana djur&natur-temavecka....

Okej, jag vet! Men det vore nästan brottsligt att inte visa den här videon nu plus att det är ju faktiskt en bra låt. Enjoy my friends and animal loverrrrs!

Med tanke på Patrick Swayze bortgång kom jag att tänka på Francis Ford Coppola's The Outsiders som var en av Patrick's första filmer och som också hade Tom Cruise, Matt Dillon, Rob Lowe, Emilio Estevez, och Ralph Macchio i rollistan. Tyvärr råkade jag köpa filmen för ett halvår sedan och blev riktigt besviken, bland det lökigaste filmer jag någonsin har sett! Men stylisten har gjort ett bra jobb för dom har sköna kläder rakt igenom (kolla bara bilden här ovan), kan det vara så att femtiotalet såg bättre ut på åttiotalet?. Om du fortfarande inte har sett den och trots min sågning vill se den så kan du få filmen av mig! Maila bara till: [email protected], först till kvarn eller nåt...