Livet är en öken.


 

 

 

 

 


Bully.


Har sedan flera år tillbaka varit på jakt efter den perfekta Varsityjackan och har kommit över en och annan bra jacka, men jag tror ingen av dom jag äger sitter lika bra som min nya "Stadiumjacket" från Adidas Originals Beckham-kollektion som ritas av Undefeated's James Bond (Yepp, han heter så!). Jäkligt ren utan några som helst synliga loggor och äkta läder på ärmarna som sig bör. Kan det vara nåt för B.B.S.C?




Jackan ligger på 4999 kr och finns på SNS och Cali samt Adidas Originalsbutiken i Brunogallerian.





Big, Black and Beautiful.




Stora svarta solglasögon alltså!




Kungligt besök.




Nu är det snart bara tre kvar veckor tills Dead Meadow kommer till Debaser Slussen som jag skrev om tidigare. Och som en liten daglig påminnelse har en Three Kings-affisch som jag fått av "Fläcken" nu åkt upp på väggen brevid läsfåtöljen. Så 15:e Maj är det som gäller om nån vill hänga med....




Lost In Transportation.





Just nu befinner sig Annika på en buss som ska ta henne från Istanbul till Stockholm. Efter att varit först strandad i Kina och sen i Turkiet, är det nu om alltså "bara" en 60 timmars bussresa sista biten genom Europa, typ. Kommer hem imorgon kväll om allt går som det ska. Tiden har aldrig gått så långsam på min klocka som den gör nu.........




När en sak leder till en annan....


Alltså ni får verkligen inte tro att jag har något emot göteborgare! Några av dom trevligaste människor jag känner kommer ju från denna goa stad - som till exempel Anton och Edvin i Tiedye! Såg precis att deras remix av A Mountain Of One's låt "Bones" har släppts på Piccadilly Records. Om man däremot googlar BONES + TIEDYE REMIX så dyker även det här Youtubeklippet upp:




Snyggt och klart på 6 minuter! Och vi som slet med våra batiktröjor i säkert en och en halv timme på Midsommarafton förra året med ett ganska misslyckat resultat. Well, You live and you learn! Nu får du gå in å lyssna Tidye's remix av "Bones" igen.....






Never Sailed the Seven Seas.


När jag var liten hade jag en period när jag var helt såld på att segla, men eftersom vi bodde mitt ute på landet med endast några små sjöar runt om blev min närmaste segelupplevelse ett seglarläger på sommarlovet utanför Västerås där vi kryssade runt i små patetiska optimistjollar på den lugna Mälarfjärden. Sen blev det inte mycket mer "till havs" för min del om man inte räknar in en färjeresa till Island där jag och min kompis Anders hamnade i bråk med ett Färöiskt fotbotbollslag och fick gömma oss i hytten i två dygn. När jag var 22 ville jag mönstra på en båt och åka till Yokohama och tatuera ett ankare och sen åka hem igen, men jag ångrade mig när jag hörde att det skulle ta tre månader att bara ta sig dit. Å andra sidan är jag ganska glad att jag inte har ett ankare tatuerat som vilken göterborgare som helst vid det här laget!


(Hade inget vettigt inlägg på lager, så jag återanvänder ett gammalt från "Tamt sa räven".)



Pipsvängen.




Du har väl inte missat att röka pipa är vårens stora? Man kan ju höra snacket på stan:

-Du, var du på Bageriet i Lördags?
-Öh näe, vi var ute med Gusten's farsas gamla skärgårdssnipa. Hade köpt lite Periquetobak som vi hade i pipan och så käkade vi makrill och satte i oss en flaska Macallan Speymalt 1940 som låg å skräpade i ruffen, slaggade över på en kobbe....
-Fan va fint!
.

Well, lite sent omsides har även jag har sållat mig till flocken av pipränsande sjöbjörns-wannbe's (som i stort sett bara är en lite mer oputsad variant av det maritima seglarlooken som förföljt oss dom fem senaste somrarna). Pipan kräver dock lite övning men vad fan gör man inte för konsten!




Lite arvegods i rakt nedstigande led från min farfars fars farbror som jag hittade på landet i helgen.Föredrar Soirée-pipan mest än så länge. Du borde också passa på att börja röka nu, för snart kommer varenda liten brådmogen 17-åring sitta längs de faluröda husväggarna vid Nytorget med en majspipa i högra mungipan....






Indigofera mera.





INDIGOFERA - High premium jeans på svenska! Ganska härliga kampanjbilder, jeansen och skjortorna säljs på bla. "C".



Knock on wood.






10 Years of beer and music!








Svängde förbi mitt och många andras favorithäng Indigo på Götgatan som firar 10 år som bar. Vilket är lika länge som jag har besökt stället och med åren druckit kopiösa mängder öl, diskuterat det mesta som finns att diskutera, stannat kvar alldeles för sent och glömt kortet i baren ett antal gånger. Många fina kvällar med andra ord....


Tack och grattis till Indigopersonalen och er "Polska kärlek"!







Short Shifter.


Tyvärr har skinnsulorna på mina Our Legacy-boots börjat att gå upp i limningarna, vet inte om det beror på det allt annat än torra vårvädret eller nåt, men hursomhelst skulle jag behöva kompletera dom med ett par lite mera vädertåliga boots. Så fick jag syn på dessa Viberg Short Shift BootsOki-ni som enligt egen utsago är dom enda återförsäljarna utanför Japan. Lite saftiga 489 Pund ska dom ha för kalaset!




Inte för att jag är dvärgkort, men lite klack har väl aldrig skadat.





FORCE MAJEURE.








Moder Jord är fan inte å leka med!

Att en till synes relativt liten vulkan vid namn Eyjafjallajökull får ett utbrott vars askmoln slår ut nästan hela Europas flygtrafik verkar ingen konstigt nog kunnat förutse. Men naturens krafter går ju faktiskt inte att tygla, något som vi lätt glömmer bort här uppe i Norden då vi nästan aldrig upplevt några naturkatastrofer överhuvudtaget! Själv var jag på Island sommaren 1996 och minns hur mäktigt det var se alla inaktiva vulkaner, glaciärer, geisrar och mastodontiska vattenfall, kände att man som människa var ganska liten och bräcklig då...

...Precis som den "moderna" infrastrukturen nu visat sig vara. Har suttit sen i fredags och väntat på att flygtrafiken ska komma igång igen så att min kära flickvän får komma hem efter att varit strandsatt först i Peking (fick nytt avresedatum: 5 Maj!!!) men lyckades sen ta sig till Istanbul som också är i totalt kaos, ingen vet nåt än men det verkar som att med lite tur får hon och hennes team flyga hem på tisdag eftermiddag. I't has'nt been a picnic om man säger så för deras del. Det kommer bli intressant och se vad hela "askmolnsincidenten" får för långtida konsekvenser - både på klimatet och den världsliga ekonomin. Själv ska jag börja hamstra exotiska frukter. Som man säger:

The sky is the limit!









"Love Machine".






Guess I'm just a sucker for love....



ABHANG.


I Söndags var jag inne och klämde lite på Adidas ObyO/Kazuki-skon "Abhang"Sneakers n'stuff. Inte illa alls faktiskt! Påminner både i känslan och utseendet väldigt mycket om ett par Vans Era, å det gillar man ju. För 1099:- är dom dina. Finns även på Cali och Trés Bien.

(Bild: SNS)



Kazukism.









(Bilder: CadmusFamily.)


Det är väl inte direkt första inlägget här om streetwearvärldens egna kung Midas - Kazuki Kuraishi, som (oftast) lyckas förvandla det mesta som kommer i hans väg till guld med sin fingertopskänsla. Något som Neighborhood's kollektion "The Magnificent Seven" är ett lysande exempel på, liksom senaste årens samarbete med Adidas Originals by Originals. Som jag skrev om tidigare så var min vän Måns tillsammans med Daniel Lindström i Tokyo i helgen och träffade Mr.Kazuki himself inför releasen av ObyO KZK x MINTOS. Gå in här, här och här för att se Daniels bilder från resan medans vi väntar på den kommande intervjun. Du kan även kolla in lite bilder från festen på Hypebeast.







Tyngdlagen är till för att brytas!


Vilket jäkla skönt väder det har varit idag! Har äntligen haft officiell premiär för mina nya solglasögon "Dusk" från TLF. Dessa brickor skulle lätt varit värdiga att suttit fastklistrade på Bunker Spreckels näsrygg om han hade varit i livet, men jag tycker jag kommer undan rätt bra i dem också! Eftersom min älskade älskling är Hong kong och jag är extremt sällskapsjuk har jag slirat runt med några av mina godaste vänner kring Nytorget, precis som varenda jäkla söderböna/kis verkar gjort av att döma på kön till 7eleven. Hann även med gå på Tunnelism's vernissage, vända upp å ner på allt och avsluta dagen med ett klassiskt pizzahäng. Just a perfect day! Önskar bara att Annika hade varit här hemma med mig......




( Foto: Emilia Bergmark-Jimenez. Klicka på bilderna för att förstora!)






Cry me a fucking river.....






Fortsätter jobba lite på den röda tråden...    

...För några år sedan fascinerades jag av amerikanska Hearse's, det vill säga likbilar. Jag vet inte om det berodde på tv-serien Six Feet Under, men jag var tydligen inte ensam! Gå bara in på t.e.x Hearseclub.com så förstår man att det finns en hel del nördar och freaks som har tagit det hela några steg längre...





Live To Ride, Ride To Live.




Det är helt klart en mäktigt syn med "Bikerbegravningar", hundratals människor i svart på sina motorcyklar i kortege gör ju intryck. Tack för tipset Robin! Bra skit!




Dåligt inflytande....












För att spinna lite på en röd tråd så slänger jag upp en blandad kompott med bilder på Hells Angels som legat och skräpat i min dator ett tag nu. Hells Angels åker (åkte?) ju som bekant bara Harley Davidson, något som Hunter S Thompson verkade ha missat när kom glidande på sin brittiska BSA och ville hänga löst med "The Big Red". The Selvedge Yard har lite andra fina bilder att spana in här från den perioden.





Oh Captain!



Adam Mr.Mudd & Mr.Gold tipsade mig om att Europas största samling av motorcyklar nu finns för allmänheten att beskåda på Mc Collection's museum i Edsvik utanför Sollentuna. Bland dom 110 olika motorcyklarna finns bland annat en replika av kanske filmvärldens mest kända Harley's - Captain America som Peter Fonda gled runt på i filmen Easy Rider från 1968. Bara detta fulsnygga spektakel till båge skulle vara en fullt tillräcklig anledning till att hoppa på första bästa pendeltåg till Sollentuna i helgen, men de facto att just i år är tillägnat just Harley Davidson gör ju inte saken sämre! Kolla bara inledningen till Easy Rider här så fattar ni. Peter Fonda är ju lite pretto, men Dennis Hopper är ju hur skön som helst!




Är den bärande?


För tre år sedan vid den här tiden höll jag på och hjälpte några kompisar att bygga iordning Julian Red's showroom, som på den tiden även fungerade som butik. Vi höll på och bankade, byggde, slipade och lade golv kvällarna och nätterna igenom, vilket var sjukt roligt! Drack massa spons-öl och låtsades snacka byggsnack, typ -"Är den här väggen bärande?" eller -"äh, kör niotummare!" Vid sidan av detta så var jag den här våren ganska olycklig, singel, bodde runt hos kompisar, var ute för ofta, för länge och hatade mitt dåvarande jobb. Försökte lite (minst sagt) halvhjärtat att dra igång nåt T-shirtprojekt med ironiska tryck, typ som t.e.x Free Shaun Payne och grejer. Ibland var livet på topp och det hände en del bisarra saker, men annars var det mest på botten.

Ibland brukade jag reflektera över att allt som hände omkring mig just då skulle göra sig väldigt bra som en tv-serie, varje dag som avslutades med en utekväll hade nästan tillräckligt med handling för att kunna bli ett intressant avsnitt. Jag tänkte att "min" tv-serie skulle utspela sig i nutid och att den skulle handla om tre kompisar och en bekant till den ena som hade pengar och som skulle öppna en butik utan några som helst kunskaper om branschen. Det svåra, men också det som skulle göra serien bra - var att få till ett bra manus med trovärdiga replikutbyten, inte som alla svenska manus som verkar vara skrivna av manusförfattare som lider av Aspbergers syndrom och som alltid glömmer bort dom sleantriana detaljerna och konversationerna som gör karaktärerna mänskliga och intressanta, dessutom skulle serien filmas i varma toner och genomsyras av sorts optimism, något man väldigt sällan ser i svenska produktioner. Kanske någonstans mellan Entourage och It's always sunny in Philadelphia - fast med ett svenskt tempo (vi snackar ju faktiskt inte som amerikaner!) och en stor portion dagenefterhumor.

Längre än så kom jag aldrig med mitt manusprojekt förutom en inledningsvinjett med Bob Dylans "All the tired horses" som ibland visualiseras och spelas upp i mitt huvud. Så för några veckor sen började jag kolla på How to make it in America...






.....Och det var ju lite så jag hade tänkt mig det hela! Fast H.T.M.I.A är nog lite bättre. Har precis kolla klart sista avsnittet på första säsongen och känner mig både lite glad och ledsen. Glad att allt verkar lösa sig, om än på ett långsam men optimistikt sätt, ledsen att jag måste vänta ihjäl mig på nästa säsong.....







Vad kostar skjortan i Yen?





Japanska The Real McCoy's är helt perfekt för oss som inte gjorde lumpen (sveriges kamoflagetyg, kan det bli fulare?) av någon pacifistisk anledning, men ändå är suckers för militära funktionskläder och dess färger! Som denna replika av en amerikansk officersskjorta "Glider Pirot" som kan bli din för endast 16,800 Yen. Jag vet inte om det billigt eller dyrt men jag skulle gissa på det senare...





"He ain't heavy he's my brother."














The road is long
With many a winding turn
That leads us to who knows where
Who knows where
But I'm strong
Strong enough to carry him
He ain't heavy, he's my brother

So on we go

His welfare is of my concern
No burden is he to bear
We'll get there

For I know
He would not encumber me
He ain't heavy, he's my brother

If I'm laden at all
I'm laden with sadness
That everyone's heart
Isn't filled with the gladness
Of love for one another

It's a long, long road
From which there is no return
While we're on the way to there
Why not share

And the load
Doesn't weigh me down at all
He ain't heavy he's my brother

He's my brother
He ain't heavy, he's my brother

The Hollies





Årets Påskskägg.



(Bild: The Love Awareness.)

Eric Brunetti (Same Shit Different Day / Fuct) måste få en liten eloge för duktig skäggväxt. Jag skulle själv kunna tänka mig att ha skägg lite längre upp mot kindbenen till, men jag är ju tydligen inte utrustad med just dom dna-egenskaperna. Dessutom ett "hatten av" för cowboyhatten på! Det finns många tvivlare där ute som anser att cowboyhatten gjorde sitt på 1800-talet och inte har mycket att hämta 2010. Det ser ni ju är helt helt fel!



RSS 2.0