FORCE MAJEURE.








Moder Jord är fan inte å leka med!

Att en till synes relativt liten vulkan vid namn Eyjafjallajökull får ett utbrott vars askmoln slår ut nästan hela Europas flygtrafik verkar ingen konstigt nog kunnat förutse. Men naturens krafter går ju faktiskt inte att tygla, något som vi lätt glömmer bort här uppe i Norden då vi nästan aldrig upplevt några naturkatastrofer överhuvudtaget! Själv var jag på Island sommaren 1996 och minns hur mäktigt det var se alla inaktiva vulkaner, glaciärer, geisrar och mastodontiska vattenfall, kände att man som människa var ganska liten och bräcklig då...

...Precis som den "moderna" infrastrukturen nu visat sig vara. Har suttit sen i fredags och väntat på att flygtrafiken ska komma igång igen så att min kära flickvän får komma hem efter att varit strandsatt först i Peking (fick nytt avresedatum: 5 Maj!!!) men lyckades sen ta sig till Istanbul som också är i totalt kaos, ingen vet nåt än men det verkar som att med lite tur får hon och hennes team flyga hem på tisdag eftermiddag. I't has'nt been a picnic om man säger så för deras del. Det kommer bli intressant och se vad hela "askmolnsincidenten" får för långtida konsekvenser - både på klimatet och den världsliga ekonomin. Själv ska jag börja hamstra exotiska frukter. Som man säger:

The sky is the limit!









En Kärlekshistoria.


När det kommer till skinnjackor så lever jag i tron om att man bara kan äga en enda riktigt grym skinnpaj under hela sin livstid. Självklart kan du ha en massa snygga dyra skinnjackor, men det kommer alltid finnas "den där" som spelar i en helt egen liga! Den som man aldrig tröttnar på, som sitter som ett andra skinn och som bara blir snyggare och snyggare ju mera tuff kärlek du ger den. Min stora kärlek hittade jag på 118 Second Läder för drygt tio år sedan och har varit min trogna följeslagare sedan dess genom svettiga nätter på Metropolis under Indieåren, leriga festivalbesök, regniga Londonresor och kalla nätter runt Stureplan i triumf och besvikelser. Jag kan inte komma på någon materialistisk ägodel som jag älskar mer, den har liksom blivit en del av mig, jag blir alltid lite kaxigare/för kaxig när jag bär den på stan och ser andra killars avundsjuka blickar, hehe. Ibland har den blivit utsmyckad med pins och tillfälligt lagad med stora säkerhetsnålar och senast för två år sedan fick den några Black Spades-patches på ryggen som jag kommit över från Sönkes(Odd Number) Gangs Of New York-projekt.

Tyvärr har jag gjort tabben att låna ut den några gånger, bland annat till min kompis Fredrik Nilsson som lyckades tappa bort den när han spelde skivor på Baba Sonic en blöt natt och kom hem med en helt annan skinnpaj. Jag blev först helt knäckt och funderade på om jag skulle flå honom och sy upp en ny jacka av hans bleka lekamen , men som tur var kom jackan till rätta veckan därpå av någon "snäll själ" som hade råkat ta fel jacka. Sist jag lånade ut den strax innan Jul till en annan kompis som skulle på nån 70-talsmaskerad och fick tillbaka den i en påse, tog upp den idag och såg att hela högerfickan var sönderriven i skinnet och hela högerärmen hade gått upp. Fick en klump i halsen, den bara MÅSTE gå att laga!






Tejp och säkerhetsnålar i all ära, men jag tror det är dags att lämna in den på en riktig 10.000-milaservice. Kanske till och med ska kosta på den ett nytt foder så att den håller tills min ofödde framtida son kan axla ansvaret för denna ögonsten....






Ökenrävar.






(Klicka för större bilder)



The bear is only sleeping.














Ja va fan! Alaska, när drar vi?




Konsten att tortera sina jeans...


JEANS!
Inget ger mig en sån ambivalent känsla som att köpa nya jeans. För nån månad sen insåg jag att mina två gamla favoritjeans var på väg bort från all räddning, så efter att dragit ut på det alldeles för länge styrde jag upp ett par nya Levi's Vintage 1967 models 505:or och ett par Acne Mod Shaved, problemen börjar redan när man står i butiken och ska välja rätt storlek, ska dom sitta bra med gång, eller ska man ta ett par som sitter snortajt i midjan om dom töjer sig mycket? Jag tror att jag har gjort fel åt båda hållen i mina dar. Det som är bra med Modjeansen är att passformen är grym och tvätten är så där lite 70-talsblå på ett bra sätt, men man vet även att dom kommer endast hålla i typ ett år, medans 505:orna är lite mer ett projekt som påminner om att skaffa barn. Först krävs minst nio månader av riktigt "tuff kärlek" för att få dom att bli lagom greasy och slita bort all överskottsfärg. Så i bästa fall kan du efter nio månader med spänning tvätta dom för första gången och be till gudarna att dom inte krymt för mycket på längden och i midjan, glöm inte bort att hänga upp dom på tork på en gång så dom inte blir flammiga. Sen får man vänta i drygt ytterligare ett år innan dom börjar bli roliga och få lite karaktär. Det blir ju ganska lång tid. När man var yngre och åkte på festivaler och hängde mer på gatan gick det fortare att slita in dom, den enda tuffa kärlek jag har gett mina 505:or nu var när jag råkade spilla en latte i knät häromveckan, å det är ju inte så tufft...




Nykomlingarna i sammanhanget. Ingen patina och inga minnen, än.



Gamla trotjänarna som har gått ifrån hård unwashed denim till tunna som papper.



Mina första Acne Modjeans som faktiskt är inspirerade/kopierade av min kompis Freddy Fresh gamla insydda 505:or som hade spruckit upp sömnen upptill vilket gjorde dom smalare i benen men lite lösare runt låren. JonnyAcne lånade dom och som tack för besväret fick vi några jeans var.


.

RSS 2.0